På kyrkogården

idag var jag där

härliga dagen

solen mellan kala grenar

hösten gammal grå

vintern väntar

mossa på muren

jag letade en stund

så hittade jag dom

deras namn

konstfärdigt huggna stenar

personliga

vackra

som dom

och varm blev jag

glad på kyrkogården

hinnan blir tunnare

jag kan nästan känna dom på andra sidan

iallafall ana

så vet jag något iallafall

på något sätt talar vi med varann

så är vi tillsammans fast

hinnan är där

kanske ler ni åt mina tankar och fåfänga försök att förstå

kanske kämpar ni som jag med att nå igenom

igenom hinnan

ännu en tid

ännu ett tag är jag här

på min sida

ännu en tid med mina drömmar

ännu en tid med mina frågor

ännu en tid för att älska

allt

som jag älskar

ännu en tid

för hjärtat

för barnen

för min allra käraste

för mig själv

för livet självt

så länge jag andas

är vi tillsammans

jag här och ni där

och hinnan

nästan genomskinlig