Ja go vänner, det här är antagligen min allra första låt.

En rar liten bagatell om det läskigaste av allt/det största modet

Banalt trivialt..eller det största modet att våga vara naiv?

Ja rädda att tycka om är vi nog lite till mans och kanske det allra största modet är att våga älska,

Att verkligen älska även då vi inte har en aning om om den utsträckta handen blir mottagen eller ej.

 

Att tycka om

Jag tänkte att himlen är nära

när man får tycka om

som när du klämmer min hand

och jag klämmer tillbaka igen likadant

 

aldrig att stjärnorna glimma

som när man rtycker om

tänk att få vandra blott för varandra

i stjärnnattens rikedom

 

hur skall man veta vad som är rätt

alla dom talar på olika sätt

allt är så förfärande krångligt och stort

och förändringen kommer så rasande fort

 

jag är som ett löv för vinden

jag är som ett vattenblänk

men jag är iallafall rädd för att falla

och rädd för att tycka om

 

men vem vet vart vägarna bär

så varför tveka så där

 

sträck ut din hand mot någon

och börja tycka om

det är nåt beständigt

när allt är förändligt

det är vad allt handlar om